All information som vi tar emot, finansiell eller utanför den finansiella marknaden, uppfattas genom våra sinnen.
Om vi ser ett objekt framför oss så uppfattar vi detta genom våra ögon och om vi uppfattar ett ljud så sker det genom våra öron osv osv. Men det räcker inte med ett par fungerande ögon eller öron utan detta måste också kombineras med varseblivningsförmåga. Denna varseblivningsprocess leder ofta till tankar och en tolkning av det som vi initialt uppfattade med våra fem sinnen. Eller med andra ord, det som vi uppfattar med våra sinnen leder till en subjektiv åsikt eller konklusion. Det är ju precis av den här anledningen som två människor som t ex promenerar i t ex Kungs trädgården efter promenaden kan ha två diametralt olika åsikter om upplevelsen. Prisgrafer, teknisk analys, fundamental analys och förväntningar bottnar i vår varseblivningsförmåga.
Vi har som människor en begränsad förmåga att bearbeta information. Det är ett problem eftersom vi ständigt utsätts för information. För att hantera informationsflödet måste vi förenkla den. Förenkla gör vi bl a genom att använda tumregler, istället för mer komplexa bedömningar. Tumreglerna resulterar i att vi ofta fattar fel beslut ur ett rationellt perspektiv. Tversky och Kahneman delar upp dessa tumregler i avalability heuristics och representativeness heuristics. Man kan kalla det för tillgängliga tumregler och representativa tumregler. Låt oss titta på ett teoretiskt exempel på hur förenklingar och tillgänglighet ställer till problem för oss:
När du ska köpa en ny bil så undersöker du flera olika möjligheter som en god konsument. Du läser bl a en studie där 300 personer tillfrågats om bilar. Enligt studien så är en BMW att föredra framför en Mercedes. BMW:n och Mercan du jämför kostar lika mycket, är lika snygga och har samma komfort och körsäkerhet. Men, enligt studien, så rostar Mercan lättare. Det är den enda skillnaden. Dagen innan du ska ut och köpa bil träffar du en gammal vän. Ni börjar prata om bilar. När din vän hör att du bestämt dig för att köpa en BMW så skrattar han lite överlägset och förklarar varför det är ett misstag. Vännen berättar om BMW:n som han och hans fru köpte för ett par år sedan, och alla problemen det förde med sig. Nästa dag när det väl är dags att köpa bil, tvekar du, men valet faller på Mercan. Trots att studien som innefattade 300 personer pekade på att BMW:n är ett bättre val väger din väns detaljrika historia tyngre. Detaljrikedomen gör informationen mer tillgänglig för dig. Beslutet kan inte betraktas som rationellt.
I placeringssammanhang är det här samma sak som att placerare blir mer positiva till börsen i takt med att den stiger, och mer negativa i takt med att börsen faller.
Hur undviker vi att falla för detta, dvs att ta till enkla tumregler? För det första måste vi vara medvetna om problemen och att vi ofta inte är så rationella som vi borde vara. För det andra är det viktigt att lära sig att se på problem på olika sätt – vända och vrida på dem.
Det är precis det här med hur vi tar emot information och hur vi tolkar informationen som är hjärtat i ”behavioral finance”. Behavioral finance är, skulle man kunna säga, ekonomernas sätt att införliva psykologi i vårt ekonomiska liv. Egentligen är det ju lite märkligt att så många smarta människor väljer att applicera åsikten att vi är 100 procent rationella när den rationella eller det logiska tänkandet bara representeras av 16,7 procent av hjärnan. Vi människor har som alla vet tre hjärnor; Reptilhjärnan, känslomässiga hjärnan (Limbic system) och den logiska hjärnan (neocortex). Neocortex kan i sin tur indelas i två delar den vänstra och högra delen. Den vänstra delen är den logiska och analytiska delen medan den högra står för vår intuition och konstnärliga del. Att flocken av placerare bara skulle använda 16,7procent av hjärnan är ju bara urbota dumt när vi dessutom vet att både reptilhjärnan och den känslomässiga hjärnan är mycket snabbare än den neocortex.
Inom aktie- och börsanalys skulle kunna säga att det fundamentala synsättet representeras av den vänstra delen av neocortex medan sentimentsanalysen och den tekniska analysen representeras av den känslomässiga delen av hjärnan. Att bara använda fundamental- eller för all del teknisk analys är lite som att gå omkring och blunda med ena ögat – kombinationen av dessa tu är smartare.
Johnny Torssell för Randomwalk.se