Obalans vs balans

Publicerad: 2014-03-31

Tidigare har jag skrivit att allt i livet går i cykler – från aktivitet till inaktivitet, från tillväxt till stagnation, från värme till kyla, från svaghet till styrka, från ljus till mörker, från obalans till balans, från efterfrågan till utbud, från försvar till anfall, från frustration till harmoni och från rörelse till stillhet. Eller som den vise Master Lao, Daoist mästare, skulle uttrycka det – ”…within every condition lies its opposite”.

Och varför skriver jag om det här, igen? Jo, därför att jag är övertygad om att Fed´s QE-paket skapar stora obalanser, dvs konsekvensen av likviditetstillskottet från Fed blir en “bubbla” på börsen och har dessutom inte lett till en speciellt stark ekonomi. Orsaken till att vi har en equity-bubbla är kombinationen av överlikviditet och psykologi. QE-paketen har nämligen fått placerarna att bli övertygade om att Fed är en superhjälte som varje gång det blir problem kommer att flyga in mer pengar och rädda börsen. Konsekvensen av denna övertro på Fed är att det inte finns någon nedsida utan bara uppsida på börsen. Jag menar, om börsen går ned kommer ju Fed att leverera ett nytt QE-paket, och med ett nytt QE-paket kommer ju börsen att gå upp. Placerarna har helt enkelt invaggats i tron att börsen inte kan gå ned. Alltså, Fed´s strategi leder till ett beteende som skapar stora obalanser och vi vet alla att obalanser förr eller senare kommer att korrigeras. Fed-ledamoten Richard Fisher uttryckte oro för ett tag sedan när han sade följande:

•“I fear that we are feeding imbalances similar to those that played a role in the run-up to the financial crisis. With its massive asset purchases, the Fed is distorting financial markets and creating incentives for managers and market players to take increasing risk, some of which may result in tears. And all this is happening in uncharted territory. We have aided creation of massive excess bank reserves without a clear plan for how to drain them when the time comes.”

Även Charles Plosser, också en Fed ledamot, uttryckte oro över dessa obalanser när han på CNBC i förra veckan sade att:

•“A lot of the shocks that we’ve faced, certainly in the United States, have had lasting effects on the economy. We’re not going to close that gap, and to keep thinking we’re going to do that means we overplay our hand in terms of policy. I am very worried about the potential for unintended consequences of all of this action. Expectations of what central banks can do and should do have risen to unhealthy highs.”

 

ENKEL MATEMATIK

Börsuppgången under de senaste 5 åren har lett till att börsen är extremt högt värderad. Det är inte vid många tillfällen i historien det har varit högre värdering än nu. I min USA-Special-analys den 10 mars skrev jag att börsen baserat på en mängd olika värderingsmått  (Forward Operating Earnings Model, Profit-Margin Adjusted CAPE Model, Dividend Model, Schiller P/E Model, Market Cap/ GDP Model, Revenue Model, Tobin´s Q Model) indikerar en genomsnittlig avkastning på bara 2,4 procent per år under de kommande 10 åren på USA-börsen. När motsvarande beräkning gjordes vid botten 2009  visade samma värdering att den genomsnittliga avkastningen under de kommande decenniet skulle vara 13-14 procent, dvs avsevärt mycket mer attraktivt. Under bubbel-åren 1998-2000 visade värderingen att avkastningen under de kommande decenniet skulle vara negativ, vilket också visade sig vara ett bra riktmärke. Man kan alltså konstatera att risk/reward på USA-börsen i ett långsiktigt perspektiv är för hög just nu. Vi måste helt enkelt ha en större rekyl för att kunna rätta till detta förhållande. Jag menar matematiken är ju egentligen ganska enkel. Ju högre pris en placerare betalar för att ta del av de kommande årens cash flow desto lägre förväntad avkastning.

 

EN FÖRVALTARES DILEMA

Men om det nu är så att börsen är så högt värderad varför är det då så många förvaltare somFortfarande är positiva? Frågar du kanske. Jag skulle vilja besvara denna fråga med att påstå att det är helt rationellt för dessa personer att vara investerad på börsen trots att man anser att den är för högt värderad. Orsaken är att man ställs inför ett obehagligt dilemma. Om förvaltaren drar ned aktierisken rejält, och börsen fortsätter upp, så kommer de som är placerade i fonden att ta ut sina pengar i besvikelse för att förvalaren har missat uppgången. Förvaltaren har oftast inte lyxen som vi andra har att vid dessa tillfällen vänta vid sidlinjen på ett bättre tillfälle utan måste uppvisa resultat varje kvartal varje år annars flyttar pengarna och förvaltaren kan vara utan ett jobb. Om börsen faller har han ändå fel tillsammans med majoriteten av de andra förvaltarna. Att ha fel tillsammans med majoriteten är inte lika farligt som att vara själv i att ha fel.

 

ATT VARA ELLER INTE VARA INVESTERAD

Vi befinner oss alltså i ett läge där finansmarknaden i USA har gått in i ett läge av obalans som förr eller senare kommer att korrigeras av en större nedgång. Problemet är ju som vanligt att vi inte har någon aning om hur länge denna extrema optimism skall fortsätta. Och det är ju av den anledningen som jag använder mig av strategin att vara optimist fram till dess jag får andra signaler.

 

Johnny Torssell