Psykologer har dokumenterat att vi människor är dåliga på att prognostisera hur vi kommer att känna och reagera i framtiden. T ex är det ju så att vi har svårt att förställa oss känslan av hunger när vi är proppmätta eller hur det känns att frysa när vi är varma o s v. Detta kallas ”empathy gaps”.
En av de kanske mest intressanta undersökningarna på detta område gjordes av Dan Ariely och George Loewenstein 2006. Studien gjordes med hjälp av 35 manliga studenter på University of California. Varje student fick en laptop för att kunna svara på en uppsjö med frågor av sexuell natur. För att undvika pinsamheter kommer jag inte att publicera de specifika frågorna här. Men de innehöll frågor om vad studenten tyckte om allt från ”bondage” till “spanking” och en massa andra besvärande och privata frågor av sexuell natur. Sedan upprepades exakt samma frågor fast då skulle studenten svara på dessa ensamma i sina egna hem medan man samtidigt kunde åtnjuta upphetsande sexuella bilder. Det intressanta var att när studenterna svarade på frågorna med den logiska delen av hjärnan vad det bara 35 procent som fann innehållet i frågorna, hur skall jag uttrycka det, medryckande. Men när den genomsnittliga studenten befann sig i ett upphetsat tillstånd ökade fallenheten för att vilja delta till hela 52 procent, dvs en ökning med hela 49 procent. Tittade man på vissa specifika frågor ökade fallenheten för att uppskatta innehållet i frågan till hela 70 procent.
Vad kan vi dra för slutsats av detta? Jo, när vi använder oss av den logiska delen av hjärnan så kommer vi att bete oss på ett annat sätt än när den äldre delen av hjärnan är aktiv, dvs blodet pumpar och adrenalinet flödar. När vi använder oss av den logiska delen av hjärnan är det hyfsat lätt att göra genomtänkta analyser. När vi befinner oss i den känslomässiga delen av hjärnan är det inte lika lätt och det är i dessa lägen vi riskerar att ta dåliga beslut. Men då är det ju bara att se till att vi inte låter den känslomässiga delen ta över. Kanske du argumenterar. Jo, absolut! Men det är inte lätt.
Hjärnan består av två olika system, som naturligtvis delvis samverkar. Det ena systemet är det som tar de instinktiva snabba besluten (X-systemet) medan det andra är den logiska delen som dock är betydligt långsammare (C-systemet). Resultatet av X-systemet kontrolleras sällan av C-systemet.
Ett exempel får förtydliga. Säg att vi har placerat en livsfarlig orm i en glasbur precis framför dig. Om ormen gör ett aggressivt utfall mot dig så kommer du omedelbart att rygga tillbaka. Detta trots att du vet att du inte kan komma till skada eftersom glasburen skyddar dig. Orsaken till att vi ryggar tillbaka är att det snabba X-systemet identifierade en fara och tvingade kroppen att reagera. Detta utan att C-systemet hade en chans att över huvud taget reagera. Om C-systemet hade dominerat hade den naturligtvis i sin vanliga logiska andra tänkt att ”det är ju ingen fara, glasburen skyddar mig”. Ur ett evolutionsperspektiv är detta naturligtvis extremt viktigt för vår överlevnad. En snabb reaktion är en låg kostnad för en falsk fara jämfört med den potentiellt katastrofala utgången med en sen reaktion.
Även om denna konstitution har varit viktig för vår överlevnad så är det inte alltid så bra när det gäller vårt agerande på de finansiella marknaderna. Ett exempel får förtydliga. Ponera att vi är intresserade av att köpa aktie XYZ men inte just nu. Utan vi ser istället ett att attraktivt ”value-köp” 10-15 procent ned från nuvarande nivå. Men när marknaden som helhet, ett par veckor senare, faller kraftigt och aktie XYZ kommer ned till den attraktiva nivån är det inte alltid så lätt att agera. När rädslan är den dominerande känslan är risken stor för att du kommer att argumentera på ett annat sätt under inflytande av system X. Studier har nämligen visat att det är rädsla som driver människor att ignorera ett förmånligt köp på börsen. Detta är speciellt framträdande efter det att man har gjort förluster.
Hur skall vi undvika emathy gaps? Jo, bara genom att känna till att det existerar är naturligtvis en hjälp. Att bli medveten om ett problem är nämligen det första som måste ske för att komma närmare en lösning. Ett annat sätt är att ta till sig lite av det buddistiska tänket vad avser tid nämligen – ”Det som har varit är historia, framtiden är ett mysterium så det enda som återstår är att leva i nuet”. Men om inte det hjälper vid nästa börsnedgång vad gör jag då? Jo, då erindrar vi oss kung Solomos råd som alltid hjälper – ”This too, shall pass”.
Johnny Torssell