Ett obestridligt faktum är att själva förhållandet mellan orsak och verkan är att vi inte kan ha det ena utan det andra. Det som gör att något är en orsak är att det leder till en verkan, och det som gör något till en verkan är att det har kommit från en orsak. Alltså, en orsak görs till en orsak genom sina verkningar. I dag ska vi prata om vårt sinne och att det är du som bestämmer hur du mår.
Tänk dig en situation när du är sent ute till ett möte på stan och du tycker att personerna framför dig på gatan på vägen till mötet går alldeles för långsamt. Detta hindrar dig att gå i den fart du vill gå – du blir irriterad. Då kommer du att göra den klassiska projiceringen, dvs ditt sinne kommer att anklaga den personen, eller personerna, som källan till att du är upprörd. Alltså, orsaken till ditt affekterade sinne är den andra personens långsamma framfart, och verkan är därmed din reaktion. Det är så vi vanligtvis brukar reagera på vår omvärld, dvs vi projicerar vår frustation på omvärlden. Men detta beteende är totalt felaktig, det är en illusion som är skapad av egot.
Vad händer om jag istället väljer att inte bli irriterad? Det är nämligen så att du väljer vilka tankar du ska tänka. Man kan inte säga att ”det var den personens fel att jag blev arg”. Därför att det är jag som väljer vilka tankar jag ska tänka om denna situation. Istället för att tänka ”jag blir försenad till mötet och det kommer att göra den andra personen irriterad” så kan jag välja att tänka tankar som är mer harmoniska. Jag säger det igen, det är du som väljer vilka tankar du ska tänka. Konsekvensen av dessa tankar du väljer att tänka kommer att framkalla känslor som t ex stress, oro, nervositet eller det motsatta; harmoni, glädje och frid. Valet är ditt. Orsaken finns i sinnet och inte någon annanstans.
Genom att inte reagera på en yttre händelse har vi nämligen upphävt verkan och om vi upphäver verkan upphäver jag också orsaken. Man gör alltså orsaken ogjord genom att visa att den inte hade någon verkan. Så här fungerar det vid varje tillfälle när du blir upprörd, dvs du projicerar ut din ilska/irritation på omvärlden. Sanningen är istället att det alltid är sinnet som är orsaken till hur du mår och inte någon yttre faktor. Därför måste vi ändra sinnet om vi ska finna harmoni och inte ändra yttre variabler.
Låt oss använda en analogi som jag läste om i en bok. En dator kan inte användas om det inte finns någon mjukvara, dvs ett program. Programmet i datorn är skrivet av en person som varken finns på ditt kontor och naturligtvis inte heller dold i datorn. Alltså, vi har någon som är osynlig men som ändå dikterar vad du kan göra i datorn. Om programeraren t ex har skrivit i mjukvaran att 2+2=5, eller att varje gång du trycker på A-knappen så blir det ett D, så kommer samma sak att upprepas oavsett hur många gånger du repriserar proceduren. Orsaken? Jo, att datorn har blivit tillsagd att göra på ett speciellt sätt – den kan inte göra på något annat sätt.
På samma sätt fungerar det i vår sinnesvärld. Om du inte tar ett aktivt beslut att förändra ditt sätt att tänka, dvs att ta kommandot över ditt tänkande, så kommer du att fortsätta att reagera som du alltid har gjort. Det är du som är programeraren av din mjukvara och gör du ingenting så kommer det alltid att uppstå ett D när vi trycker på A.
Det latinska namnet för människan är som bekant homo sapien och betyder vis man (OBS, man för art och inte kön). Men hur kan vi anse oss själva visa om vi inte vet hur vi ska kontrollera våra egna tankar? Tänk därför på följande:
Du kan inte ändra världen. Men däremot kan du ändra ditt sätt att se på världen.
Johnny Torssell