Ett frö till det positiva

Publicerad: 2016-10-14

Är du en person, eller känner du personer, som är konsekvent negativa till framtiden? Denna krönika är skriven som en hommage till er/dem.

Jag tar bussen varje dag till jobbet och den bussen är ibland sen, vilket är naturligt när vi har att göra med människor som ska frakta andra människor i maskiner (bussar) som ibland råkar ut för hinder eller t o m går sönder. En av de människor som ibland väntar på bussen med mig är ofta frustrerad över att bussen är sen. Personen har gjort flera försök att dra in mig i synen att allt fungerar sååå himla dåligt i kollektivtrafiken. Jag håller inte med, jag tycker att det fungerar utmärkt, vilket jag också har sagt. Efter en konversation med den personen fick jag idén tull denna lilla  krönika.

Jag undrar om den svartsyn som pessimistiska personer känner för framtiden är en orsak eller verkan? Är man pessimistisk till framtiden därför att man är pessimistisk just nu. Eller är man pessimistisk just nu därför att framtiden ter sig mörk?

Vi vet ju alla att prognoser om framtiden alltid är behäftade med osäkerhet och sällan blir som man har trott. Saker och ting kan alltid hända som omkullkastar vårt framtidsscenario, detta oavsett om det handlar om en analys avseende en finansiell tillgång, en analys av en ekonomisk progress eller en prognos över samhällsutvecklingen. Det är helt enkelt sällan det blir precis som man prognostiserar. Det betyder i så fall att om vi inte alltid kan ha rätt i våra framtidsprognoser (vilket definitivt jag kan jag intyga efter nästan 30 år som analytiker i finansbranschen) så finns det en risk/möjlighet för att det pessimistiska scenariot, som pessimisten utgår ifrån, inte inträffar. Och om det inte inträffar så har man helt i onödan slängt bort värdefulla dagar, veckor eller månader av sitt liv.

Om man istället får rätt i sin dystra framtidsprognos betyder det att vi trots allt har slängt bort en massa dyrbar tid där vi ändå hade kunnat glädjas över det som är bra i nuet. Jag är nämligen övertygad om att det finns massvis med tillfällen där det på vägen mot ”eländet i framtiden” finns ljusglimtar att glädja sig åt. Men är vi pessimistiska riskerar vi ju att missa även dessa, och således inte uppskatta allt bra vi ändå har som medborgare i detta fantastiska land.

Så varför har man då pessimism som en livsstrategi? För det måste ju finnas en uppsida med en strategi – annars skulle vi inte välja den pessimistiska vägen i livet. En balanserad och vis människa vet att allt har sin motsats. I det positiva finns ett frö till det negativa och i det negativa finns likaledes ett frö till det positiva. Det negativa med den positiva vägen är att man kanske inte är förberedd för det negativa om det händelsevis skulle inträffa. Och det positiva med den negativa livsstrategin är att man kan vara förberedd för det negativa om det trots allt skulle ske.

Men, frågar jag mig, kan man inte ha en positiv livsstrategi och ändå vara så pass balanserad att man inte blir överraskad om något negativt skulle ske? Det skulle ju betyda att vi i så fall har extraherat det bästa ur två livsstrategier. Om detta vore görligt så kan vi vandra i solen, att njuta av livet, att uppskatta våra medmänniskor och god mat men ändå vara förberedd på att negativa händelser kommer att ske i framtiden.

Johnny Torssell

PS Johnny har skapat en ny föreläsningsserie som samlar 30 års erfarenhet av aktiehandel och beskriver hans bästa tekniker. Se promovideon och beställ här DS