Evig nedtrend i olja?

Publicerad: 2014-12-08

Efter den senaste månadernas kraftiga oljeprisnedgång kunde vi här om dagen läsa i AffärsVärlden att SocGen tror att oljepriset aldrig kommer att gå över 100 dollar igen. Detta är ett klassiskt fenomen. Vi analytiker har nämligen en tendens att extrapolera, dvs det som råder nu kommer att råda även i framtiden. Vad vi pratar om är psykologi.

Ett exempel på detta är peak oil-resonemangen som går ut på att oljan kommer att ta slut och resultatet av att oljan kan ta slut är naturligtvis kraftigt stigande oljepriser, eller hur? Oljan kan inte gå annat än upp om man tror på detta scenario. Men det märkliga är att denna typ av argumentation bara sker i perioder efter kraftiga uppgångar. 1998 noterades oljan i ca 11 dollar per fat och i det läget var det ingen som talade om Peak oil. Men det var först när oljan steg ca 300 procent till ca 40 dollar per fat, år 2004, som Peak Oil-temat återigen kom upp på ”tapeten”. Trots att Peak oil-argumentationen var lika logisk 1998 som år 2004 så krävdes det alltså en extrem prisuppgång för att övertyga människorna om att logiken i argumentationen var korrekt. Prisrörelsen på 400 procent var alltså den viktigaste orsaken till att validera detta investment-tema och återigen återuppliva peak oil-argumentationerna.

Vi vet nu i efterhand att uppgången inte avslutades förrän vid ca 140 dollar per fat och i det läget var det experter som talade om både 200 och 300 dollar per fat. Är det för övrigt någon som pratar peak oil just nu? Nope, det gör man aldrig så länge priset antingen går ned eller står still. Skulle vi återigen få en kraftig uppgång kommer vi med största sannolikhet återigen få läsa om peak oil. Men just nu kan vi istället läsa att – ”Oljepriset når aldrig över 100 igen”.

Det som skapar och driver trender på finansmarknaden är inte den råa ”fundamentan” utan snarare placerarnas förväntningar (tolkningar) av framtiden, dvs psykologin. All fundamenta laggar nämligen börsutvecklingen. Men, dessa förväntningar om framtiden är inte konstanta utan varierar delvis i takt med den psykologi som råder för tillfället. När man är optimistisk till framtiden fokuserar vi på det som är positivt och extrapolerar det positiva långt in i framtiden. När man är pessimistisk tenderar man att istället att fokusera på det negativa och extrapolera det rakt in i den kommande tiden.

I en intressant studie från januari 2010 (Beyond Risk Tolerance: Regret, Overconfidence, and Other Investor Propensities – Carrie Pan and Meir Statman) gjorde författarna bl a en test på placerarnas optimism. Vad man gjorde var att titta Gallups månads-survey (under perioden 1998 till 2007) där man ställer följande fråga –  ”Är det ett bra tillfälle att investera på börsen just nu?”. Vad man därefter gjorde var att titta på hur börsen hade utvecklats under de 6 månaderna som föregick frågan. Vad man kom fram till var att placerarna är som mest positiva till framtiden efter en stark börsutveckling och som mest negativa efter svag börsutveckling. Och detta finner vi på alla finansiella marknader som styrs av utbud och efterfrågan.

De finansiella marknaderna rör sig i vågor av optimism och pessimism. När placerarna är optimistiska använder man en argumentation som reflekterar den optimismen, och ju mer optimistiska desto mer positiva argumentationer. När placerarnas känslor är negativa anpassar vi istället argumentationen efter detta. Känslor har en nästan diabolisk tendens att maskera sig som logiska argument. Nej, nu måste jag sluta för jag läääääängtar efter att analysera oljepriset efter gårdagens nedgång.

Johnny Torssell