Häromdagen deltog jag i en diskussion om en specifik aktie och jag menade att den var köpvärd här och nu. Allt stämde, både tekniskt och fundamentalt såg det bra ut. Men svaret jag fick var – ”Nej, jag gillar inte den aktien, jag har förlorat pengar i den förut”.
Beteendevetenskapen har visat att vi i beslutssituationer har en tendens att hänga upp våra svar och funderingar på referenspunkter. Fenomenet benämns ”Anchoring” i litteraturen. I boken ”Bli börsproffs på ett par timmar – 30 regler du måste behärska för att göra bra aktie- och fondaffärer” (Ekerlids Förlag, 2007) skriver vi om detta fenomen. Referenspunkten fungerar som ett ankare, en utgångspunkt och som placerare gör vi oss ständigt skyldiga till det. Ovan nämnda citat är ett typiskt tecken på att personen i fråga agerar utifrån en bias, dvs anchoring.
I sin enklaste form handlar anchoring om att vi använder referenspunkter när vi fattar beslut, oavsett om det är lämpliga referenspunkter eller inte. Vår hjärna behöver hjälp med att sortera information. Referenspunkter är ett sådant hjälpmedel. Ett enkelt exempel på anchoring kan gälla t ex en potentiell bilköpare. Om han inte är speciellt bra på bilar kanske han väljer att fokusera på den lilla information han lyckats tillskansa sig, t ex årsmodell och hur långt bilen har gått. Bilköparen har då valt årsmodell och miltal som referenspunkt. Därmed kommer annan viktig information avseende bilar sannolikt att ha mindre betydelse. Även bilförsäljaren är väl medveten om bilköparens tendens till anchoring. Hur utnyttjar han det? Genom att sätta utgångspriset på bilen högt. Om utgångspriset är satt till 150 000 kronor och vår köpare lyckas pruta ner det till 135 000 kronor upplever han att han gjort en bra affär eftersom hans referenspunkt är 150 000 kronor. Tänk på det nästa gång du ska förhandla priser. Ett annat exempel på anchoring kan se ut så här:
Om jag ställer frågan: ”Hur många placerare lider av anchoring. Är det fler eller färre än 30 procent, och hur stor tror du siffran är?” Förmodligen kommer ungefär lika många gissa att det är färre än 30 procent, som att det är fler än 30 procent. Jag vågar dock slå vad om att medeltalet på gissningarna kommer att ligga i närheten av 30 procent. Om jag istället ställer frågan: ”Hur många placerare lider av anchoring. Är det fler eller färre än 70 procent, och hur stor tror du siffran är?” Svaret på denna fråga kommer förmodligen vara ganska jämnt fördelad, med lika många över som under 70 procent. Medeltalet på gissningarna kommer dock sannolikt att vara i närheten av 70 procent.
Skillnaden i skattningar mellan den första och den andra frågan kommer att vara stor. Så som den första frågan är ställd kommer de tillfrågade att ha 30 procent som ankare. I den andra frågan kommer 70 procent att vara ankare. Är det ologiskt? Nej, inte alls. Har man ingen aning om svaret så hjälper anchoring oss med ett svar som vi uppfattar som rationellt. Är det rationella svar? Nej, egentligen inte. Om det är viktigt att svaret på frågan blir rätt (som det t ex är i placeringssammanhang) är det mest rationella att se till att vi skaffar oss mer information.
När vi som placerare hänger upp oss på tidigare nivåer för t ex aktier, index och fonder är det också anchoring. Vanligt är t ex att de som köpt en aktie för att se den gå ner hänger upp sig på priset de betalt, det blir ankaret. De kan inte tänka sig att sälja aktien förrän den nått tillbaka till ingångspriset, break-even. Ett sätt att komma ifrån break-even problematiken kan vara att fråga sig om man som placerare hade kunnat tänka sig att köpa aktien till dagens lägre kurs. Om svaret är ja är det rimligt att behålla aktien. Om svaret blir nej är det mer rimligt att sälja. Exempel på denna problematik upplever sannolikt många svenska placerare i TeliaSonera. Telia-aktien handlades kort efter introduktionen runt 85 kronor. Sedan dess har aktien noterats i strax över 20 konor, och idag handlas den runt 55 kronor. TeliaSonera är förmodligen fortfarande en av de mest ägda aktierna av svenska hushåll. Frågan är hur många som väntar på en möjlighet att komma ur på break-even?
Skenbilder vilseleder, men är i ständig förändring, och om du inte kan se bortom dem är du helt enkelt vilseledd.
Johnny Torssell
